En stilla plats för berättelserna bakom våra små vänner, tankar kring det handritade hantverket och den lätt absurda konsten att driva företag som total nybörjare. Här ryms allt från djup eftertanke till jakten på försvunna saxar, kaffe som kallnat och mjuka påminnelser om att stanna upp i vardagens brus, om inte annat för att säkerställa att årets moms finns på kontot och att deklarationen skickas in i tid.
En liten idé tog fart
Bakom HappiGeorg står ett ytterst sofistikerat kreativt team.
Det består av mig.
Tills vidare i alla fall.
Jag är konstnären, formgivaren, sagoberättaren, chefsdoodlaren, färgkonsulten, kvalitetskontrollanten, verksamhetschefen, förpackningsspecialisten och på särskilt intensiva dagar, den enda personen som faktiskt vet var packtejpen har tagit vägen.
Nåväl, nog med funderingar från min sida. Ska vi sätta igång?
”HappiGeorg föddes faktiskt under en resa genom Europa i augusti 2023.”
Tyskland kom först med sina motorvägar, pittoreska småstäder, majsfält, massor av charm och ett ganska minnesvärt möte klockan två på natten med ett gästgiveri som verkade ha ytterst lite intresse av att ta emot sömniga resenärer utan bokning.
Tydligen kan man inte bara kliva in och boka ett rum mitt i natten så som man en gång kunde under medeltiden.
Någonstans längs vägen bestämde civilisationen att midnatt var en alldeles rimlig tidpunkt för att gå vidare till morgondagen. Till slut fick vi två rum och det var vi väldigt tacksamma för. Det var charmigt, aningen förvirrande och på sitt alldeles egna speciella vis den perfekta början.
Schweiz uppenbarade sig nästa morgon med sina majestätiska berg, kalla friska luft, koskällor och slingrande vägar som stundtals var ganska hisnande, eller så har det i alla fall berättats för mig. Jag sov nämligen i baksätet just då. Heidi, huvudkaraktären i den berömda barnboken av den schweiziska författaren Johanna Spyri, syntes tyvärr inte till någonstans.
Italien bjöd på solsken, färger, mat, skratt, samhörighet och en rytm som tycktes säga, ”Koppla av. Du är här nu.”
Och någonstans mitt i allt detta, mellan de slingrande vägarna, oväntade äventyren, värmen, lite för mycket kaffe och utsökt pasta, började en enkel fråga slå rot:
”Hur kan jag dela de här känslorna med världen?”
Från den lilla gnistan började HappiGeorg växa i mina tankar. Stilla till en början, men sedan med en överraskande entusiasm växte det fram till en färgstark värld av idéer, nya början, känslor, berättelser och mina underbart söta kawaii inspirerade karaktärer.
Exakt hur en europeisk bilresa resulterade i allt detta är fortfarande under utredning.
Det sägs ju att resor har en märklig förmåga att förändra en.
Kanske stämmer det.
Det gör en nyfiken på andra sätt att leva, mer öppen för oväntade möten och mer uppmärksam på det vackra i det vardagliga. En färg, ett landskap, ett litet kafé eller en charmig kullerstensgata som man bara råkade vandra nerför.
Att resa lär en också att anpassa sig. Man kör vilse, missförstår saker, hamnar i oväntade situationer, svänger fel och hamnar på något magiskt vis ändå alltid på en helt fantastisk plats.
Men kanske allra viktigast, man tar med sig något hem.
Inte bara souvenirer, vin och god salami, utan nya idéer, nya perspektiv och ett lite annorlunda sätt att se på världen.
Jag kom fram till slutsatsen att resor ibland inte alls förändrar den man är.
Det hjälper en helt enkelt att upptäcka vem man har varit hela tiden.
Det här är Breno, inbäddat i vackra Val Camonica i provinsen Brescia, Lombardiet, Italien.
Det är en plats jag har förmånen att få återvända till tillsammans med min egen familj.
Inte bara som besökare, utan som en familj lyckligt lottad nog att ha ytterligare en kärleksfull familj där.
För mig är Breno så mycket mer än en punkt på kartan. Det är berg, sommarvärme, gammal sten, ljumma kvällar, välbekanta ansikten och skratt runt ett bord fyllt av fantastisk mat, lokala viner och ostar.
Det är ljudet av samtal som stilla fortsätter ut i kvällen, värmen i att vara tillsammans och den där underbara känslan av att vara innerligt välkommen och älskad. Det får en att känna sig sant välsignad.
Villkorslöst.
En magisk plats med ett ståtligt slott som blickar ut över staden, och som på något förunderligt vis får en att känna att man alltid har hört hemma där.